|
Varför är det så svårt med att förena naturvård med praktiskt skötsel av
allmänna marker? Ofta är det ju en fråga om att dialog saknas där man
lyssnar och tar till sig och kommer fram till lösningar som är acceptabla
ur alla synvinklar och där inte enskilda personer sedan i alla fall gör
som de tycker är bäst.
Rotrötor är en samling av händelser under
åren där naturvården i Jönköping har fått stryka på foten för avverkningar
och annat som inte ens alltid de styrande själva har haft koll på.
Stadsparken – Jönköping 2011
Minst 5 äldre tallar (ca 180 år)
avverkade vid utsikten i stadsparken. Kommunekolog och naturvårdsgrupp är
inte informerade. Vem som avverkat och på vems uppdrag är inte klarlagt.
Troligen en enskild tjänsteman på Tk,
förfrågan har ställts på naturvårdsgruppen men ännu (efter två möten) inte
besvarats.
Södras certifierringsrapport 2011;
avvikelser på flertal punkter
Uttag av död ved
Ej certifierade entreprenörer anlitas
Avverkning av naturvärdesträd
Ingen dokumentation av personalutvecklande
Brister i samråd
Ej säkerställt vattenskydd
Avsaknad av övervakningssystem
Jönköpings kommun bryter mot
FSC-certifieringen 2011
En rapport från Orbicon/Grönt paraply som
certifierar kommunens skogsbruk anmärker på 3 avvikelser i årets
granskning. Avvikelserna rör oklar organisation, avverkning av
naturvårdsträd och brister i information/kommunikation med externa
intressenter (naturvårdsgruppen).
Järabacken – Jönköping 2011
I
kommunens naturvårdsprogram beskrivs området som ”högt naturvärde”,
särskilt framhålls att ”Naturvärdena i området är främst knutna till gamla
ädellövträd och nektargivande/bärande träd/buskar….. ex hagtorn, syren,
schersmin, snöbär och fläder. De flesta är bärande och nektargivande. Ett
lämpligt skötselmål är en park med natur- eller trädgårdskaraktär.”
Området finns också med i Grönstrukturplanen med liknande beskrivning.
En enskild tjänsteman på Tk, gator och
grönt, avverkar efter eget godtycke en mycket stor del av buskarna.
Kommunekolog, naturvårdsgrupp och kommunens skogsförvaltare har inte
informerats.
Bankeryd 2011
Avverkning av gran i ädelövskog. Samråd
sker med botaniska sällskapet och naturvårdsgruppen som är positiva till
denna naturvårdsåtgärd som syftar till att gynna större ädellövträd.
Efter avverkning finns körskador, större
lövträd har tagits ut och tre av de största och äldsta ekarna i området är
borta.
Bankeryd 2011
En nyckelbiotop avverkas till halva
arealen när fjärrvärmeledning anläggs. Ingen information har delgetts
naturvårdsgrupp, kommunekolog eller skogsförvaltare.
Huskvarna, Bråneryd 2011
På naturvårdsgruppens möte den 2:e mars
får föreningarna kunskap om att en ek med 3,5 meters omkrets och 200 års
ålder skall avverkas eftersom den står för nära en tomt som det ännu inte
har påbörjats bebyggelse på. Gränna skogsgrupp vädjar till tekniska
kontoret (på mötet och i mail samma natt) att avverkningen skall
uppskjutas så att vi får möjlighet att diskutera åtgärden med ansvariga
politiker. Två dagar senare är eken avverkad – utan att mailen besvarats.
Gamla Råslätt 2011
Fem äldre tallar (130 -180 år) avverkas
invid villatomter i ett av stans kärnområden för detta naturvärde.
Naturvårdsgruppen informeras någon dag före avverkningarna och Gränna
skogsgrupp ombeds att undersöka om en av kommunens ansvarsarter,
reliktbock, förekommer på träden. Tre av de stämplade tallarna har spår av
den rödlistade skallbaggen vilket meddelas tekniska kontoret. Dagarna
efter avverkas träden utan att skogsgruppens brev besvarats eller dess
synpunkter beaktats.
A:6-området 2011
Två stycken gamla ekar
avverkas av
kommunen när en ny avvattningsbrunn anläggs. Träden var ca 150 respektive
200 år gamla. Den äldre var delvis ihålig och ett träd av högsta
naturvärde. Ekobussen (kommunens naturskola) använde eken vid exkursioner
som exempel på hur värdefulla träd ser ut. Varken kommunens
naturvårdsgrupp eller kommunekologen har informerats före avverkning.
Kortebo – Lampladan 2009
När området runt företaget Lampladans
lokaler skall förberedas för nybyggnad
avverkas, under ledning av Tekniska kontoret, stora delar av den
skyddszon intill Vätterstranden som föreskrivs i detaljplanen. Ansvarig
arbetsledare hävdar först att inga misstag begåtts för att nästa dag hävda
att det rör sig om ”sabotage”. Någon har stämplat träd som var avsedda att
sparas men nu avverkats av misstag. Händelsen polisanmäls men utredningen
läggs ner.
Vipevägen i Huskvarna 2009
Stora skogsskördare drar in mellan
villorna i Huskvarna. Boende har önskat slyröjning och Tekniska kontoret
svarar med total avverkning av de två jätteekarna på platsen, grova
sälgar, ett flertal 200 åriga tallar och kraftiga körskador uppstår.
Kommunalrådet Elin Lagerkvist (S) tar bladet från munnen och
uttalar sig i TV: ”Kommunen gör misstag gång på gång. Bondberget,
Stadsparken, Dunkehallaån - och nu detta. Nu måste det här få ett slut. Vi
måste få en dialog med tekniska kontoret. Vi kan inte stillatigande titta
på när de skövlar vår kulturhistoria och vår biologiska mångfald”.
Bondbergets naturreservat 2008
Här röjdes trädbärande betesmarker av
arrendatorn enligt instruktioner från Tekniska kontoret. Tio naturvårdsträd
(vildapel, sälg, rönn, gamla björkar mm) avverkades med det uttalade syftet att
uppfylla EU:s miljöersättningskrav. Reservatsföreskrifterna var
underordnade miljöersättningarna, Länsstyrelsen granskar – och friar
kommunen.
Jönköpings stadspark 2007
Stadsparken är ett viktigt strövområde,
en lunga och oas där Jönköpingsbor kan uppleva både gamla byggnader och få
glimtar av den natur som dominerade trakten för 100 år sedan. Att utveckla
de sociala kvalitéerna utan att skada naturvärdena var fullt möjligt – om
viljan och kunskapen funnits. I Stadsparken stod 2007 valet mellan att
gallra fram en öppen ljus ekmiljö med inslag av bok och enstaka tallar
eller, som skedde, totalt skövla alla naturvärden genom att plocka bort
alla äldre träd till förmån för unga bokar. Grova, 150 åriga ekar och
gamla tallar med reliktbock avverkades. Länsstyrelsen slog larm och
riktade kraftig kritik mot kommunens agerande. Tekniska kontoret hävdade i
media att åtgärderna utfördes enligt en antagen plan och med
kommunbiologernas medverkan. Detta visade sig senare vara osant.
Dunkehallaån 2006
Kommunen planerar för riksintresset
Dunkehallaån som är landets sydligaste lekplats för harr och även en
leksträcka för Vätteröring. För att skydda fisken och skapa en skuggad
miljö i bäcken skall stränderna på sydsidan planteras med träd och buskar.
Tekniska kontoret avverkar istället och hävdar i JP att ”man måste ju vara
praktisk också”, och risken för översvämning anges som skäl för åtgärden.
|